Idag är jag så himla trött.

Det känns som om jag har krockat med en vägg.

Många tankar cirkulerar.

En ny känsla har börjat dyka upp...en känsla av saknad.

Den jag saknar finns inte längre kvar i livet.

Jag önskar att det inte var så.

Jag skulle vilja att han kramar mig hårt, torkar mina tårar och tala om att allt kommer att bli bra igen, att jag kommer att kunna bli lycklig igen.

Men nu är du inte här och det känns.

Om du hade varit här, hur hade saker och ting sett ut? 

Hur?

Varför?

Du är verkligen saknad...